periscoopet.blogg.se

Blogg om samhällsfrågor och politik.

Folkomrösta i frågan om flyktingpolitiken

Publicerad 2014-09-21 19:31:02 i Allmänt,

I Tv soffan i God morgon Sverige igår (18/9) satt Tino Sanandaji och berättade att endast 18% av Sveriges befolkning egentligen vill ta emot fler flyktingar i vårt land än vad vi gjorde 2012. Bland moderater var siffran så låg som 12%. Tydligen har detta inte framkommit i medias nyhetsrapportering hittills, av okänd anledning. SOM-undersökningen som ligger till grund för uppgifterna har förvisso nämnts, men då har man vinklat resultaten i en vilseledande riktning som ger intryck av att majoriteten av svenskarna stödjer regeringens generösa invandringspolitik.

 

Idag sitter Sverige i ett absurt parlamentariskt läge. Ingen av de etablerade partierna tycks kunna få igenom sin politik utan att ha stöd av riksdagens mest kontroversiella och hatade parti (SD) med mindre än att man börjar samarbeta över blockgränserna. Ett sådant samarbete är tvivelaktigt ur demokratisk synpunkt, eftersom Alliansens partier gått till val på ett gemensamt valmanifest och betonat en enad front gentemot det rödgröna blocket. En blocköverskridande politik kommer därför sannolikt att leda till att man förlorar en hel del röster i nästa val.

 

Valet 2014 är inte bara unikt därför att socialdemokraterna får regeringsmakten trots ett parlamentariskt övertag för högerpartiernas del i riksdagen. Ett nationellt mobbningsdrev som fått uppmärksamhet i den utländska pressen har riktats mot Sverigedemokraterna under årets valrörelse och föranlett den amerikanska tidningen New York Times att skriva bl.a. följande om vårt land:

 

”These actions, though legal, effectively shut the (Sweden democrat)party off from important arenas of political discourse – giving the election a tinge of illegitimacy that was previously unthinkable för Swedes.” (NYT 16/9 2014)

 

I Danmark har man uttryckt sig mindre diplomatisk och från flera håll helt enkelt sagt att Sverige nu kan börja uppfattas som ett land där det råder åsiktsförtryck. Ett ”semi-totalitärt land”, bloggar Kasper Stövring.

 

Är inte detta sensationellt nyhetsstoff? Det toleranta och demokratiska Sverige, förebild för andra länder med sitt välfärdssystem ”den svenska modellen”, har nu påbörjat en utveckling i totalitär riktning. Detta menar idag flera röster i vår omvärld.

 

De internationella perspektiven på årets val bekymrar dock inte våra politiker. I synnerhet inte Nya Moderaterna, som nyligen gått ut i media och berättat att man suttit och pratat ihop sig med Stefan Löfvén om att fortsätta att hålla Sverigedemokraterna utanför allt inflytande i frågan om flyktingpolitiken. Man går egentligen längre än så. Man ”förhåller sig inte till dem” heter det, på politikerspråk. Man låtsas som om Sveriges tredje största parti inte finns, på vanlig svenska. Man behandlar det som luft.

 

Frågan man tyvärr inte ställer sig är hur detta kommer att påverka den svenska väljarkåren. Hur kommer väljarna att reagera när de ser att man behandlar 13% av dem som om de röstat på ett andra klassens parti? Som om de själva vore en andra klassens människor, som de facto saknar rösträtt i vårt land, eftersom det parti de röstat på inte är rumsrent nog för de fina politiska salongerna? Eftersom det partiet i de andra partiernas ögon idag helt enkelt inte finns.

 

Utländska politiska experter varnar för att en sådan attityd från det politiska etablissemangets sida bara kan få Sverigedemokraterna att växa på sikt, såsom liknande partier gjort i t.ex Frankrike och Finland. Jag skulle vilja tillägga att den utvecklingen är mycket sannolik, eftersom svensk media dessutom verkar ha vilselett oss ifråga om den allmänna opinionen kring flyktingpolitiken i vårt land. Om siffrorna som Tino Sanandaji rapporterar från SOM undersökningen stämmer, är det bara 18 % av Sveriges befolkning som är positiv till den politik av ökat flyktingmottagande som Reinfeldts regering fört de senaste åren, och som man nu planerar skall fortsätta att föras.

 

Det betyder, i marknadsföringens värld åtminstone, att Sverigedemokraterna har en marknad på upp till 82% av Sveriges befolkning att potentiellt sälja in sin produkt på.

 

I ljuset av denna insikt är det dags för ett konstaterande, Sveriges politiker: Sluta upp med de tvivelaktiga utfrysningsmetoder som riskerar att få Sverigedemokraterna att torna upp sig som det enda oppositionspartiet i riksdagen till slut. Börja omgående föra ett respektfullt samtal istället, med de invandringskritiska svenskarnas representanter, kring frågan där ni har olika åsikter. Om ni är rädda för att få opinionen emot er, om ingen av er vågar ta första steget och hoppa i det nya, kalla vattnet: begär en folkomröstning i frågan om flyktingpolitiken helt enkelt. Ta reda på vad de svenska medborgarna egentligen tycker, när de får vara anonyma i ett valbås, skyddade från den politiskt korrekta mobbens hotfulla blickar och skrän. Så slipper ni fortsätta göra bort er och orsaka ännu mer politiskt kaos i vårt land.

 

Mobbningskultur i riksdagen äventyrar Sveriges framtid

Publicerad 2014-09-19 14:21:32 i Allmänt,

Svenska politiker och svensk media har tolkat valresultatet 2014 på ett säreget sätt: trots att vänsterblocket skördar en minoritet av rösterna, menar man nu att svenskarna har röstat för ett regeringsskifte i vänsterriktning. Utomlands har man dock en helt annan tolkning av det svenska valresultatet och man förvånas över hur svenskarna själva väljer att tolka det politiska läget.

 

Valresultatet 2014 är ur objektiv synvinkel en seger för högerpolitiken i Sverige. Eftersom Sverigedemokraterna politiskt sett inte kan definieras som något annat än ett högerparti så har högern med god marginal vunnit valet i Sverige (52,3% av rösterna mot 43,6%). Majoriteten av Sveriges befolkning vill med andra ord se en fortsatt högerpolitik i vårt land. Man kan debattera graderna av konservatism resp. socialliberalism och nyliberalism som majoriteten svenskar önskar se hos den högerpolitik som skall föras, men man kan konstatera att majoriteten av svenskarna inte har röstat för en socialistisk politik de kommande fyra åren. Man skulle därför kunna tycka att det vore en demokratisk rättighet för svenska folket att få fortsätta att styras av en någorlunda stabil högerregering. Så verkar dock inte bli fallet som det ser ut nu. I stället har socialdemokraterna av journalistkåren och sig själva korats till valets segrare, och de har fått det minst sagt besvärliga uppdraget att bilda en regering som kan få igenom sin ekonomiska politik i den högerdominerade riksdagen.

 

För oss svenskar ter sig denna händelseutveckling så naturlig att få har kommit på tanken att protestera mot detta upplägg. Vi är ju vana vid att styras av socialdemokrater. Men våra skandinaviska grannar finner situationen så uppseendeväckande att de sitter i TV sofforna och debatterar frågan om Sverige kan ha blivit ett land där det råder åsiktsförtryck.

 

Hur kunde det bli såhär, och vad menar egentligen både danskar, norrmän och amerikaner när de analyserar det politiska läget i vårt land?

 

Jo, röster höjs för perspektivet att svenska politiker och svensk media låter politisk korrekthet i invandringsfrågan få styra svensk politik fullständigt. Man kan inte göra svenskarna till viljes och bilda en stabil högerregering, eftersom politisk korrekthet i Sverige säger att det enda rimliga förhållningssättet mot det invandringskritiska partiet Sverigedemokraterna är att helt och hållet frysa ut partiet ur samarbetet i Sveriges riksdag. Denna mobbningsattityd mot 12,9% av de svenska medborgarna menar det svenska politiska etablissemanget är den enda ansvarsfulla politik som kan bedrivas i Sverige. Argumenten för detta är att SD är ett antidemokratiskt, rasistiskt och fascistiskt parti.

 

I Sverigedemokraternas partiprogram hittar man nationalistiska inslag och inslag av värde- och kulturkonservatism. I vilken utsträckning som värde- och kulturkonservatismen ifråga kan anses ha drag av främlingsfientlighet över sig är något som kan och bör debatteras, men det är inte korrekt att kalla partiet för antidemokratiskt och fascistiskt i dagsläget. Det finns inget av detta i den politik som partiet officiellt driver. Det finns inte heller något som objektivt kan identifieras som rasism. Därför är det anmärkningsvärt att svensk public service genomgående beskriver partiet som rasistiskt, antidemokratiskt och till och med fascistiskt. Detta måste rimligen ha missgynnat partiet under valrörelsen och får betraktas som att public service agerat propagandistiskt under en valkampanj.

 

Sverigedemokraterna förespråkar en kraftig minskning av invandringen till Sverige men detta kan objektivt sett inte likställas med rasism. Det kan finnas helt andra skäl till varför man som väljare intar ståndpunkten att man just nu vill minska invandringen, som t.ex. bekymmer över att integrationspolitiken fungerar dåligt, och en omsorg om att de flyktingar vi redan tagit emot skall kunna assimileras och få det bra. Omfånget av minskningen man vill få till stånd är 90% jämfört med nuvarande nivåer. Detta får betraktas som extremt ur svensk synvinkel, men samtidigt ligger den invandring som förespråkas på nivåer som övriga nordiska länder redan anammat. Humanitär hjälp i flyktingländernas närområden föreslås också för att kompensera för åtstramningen i flyktingmottagandet.

 

Utländska politiska reportrar gör en annan tolkning av valresultatet än man gör i Sverige. Det blåser totalitära vindar i vårt land som grumlar vår urskiljningsförmåga, bedömer man från t.ex. danskt håll. Debatten kring invandringen har så lågt i tak i bl.a. svensk media, att den framtvingar ett odemokratiskt förhållningssätt hos våra politiker till årets valresultat. Detta bådar inte gott för Sveriges framtid.

 

Nej, ”detta är inte bra för Sverige”, som Carl Bildt skulle sagt, om han var mer intresserad av att ta ansvar för Sveriges ekonomiska framtid, än av att vara politiskt korrekt i sociala medier nuförtiden.

 

Men… kampen mot den nya våg av rasism, nynazism och fascism som far genom Europa? Måste inte den prioriteras före alla andra politiska frågor i Sverige idag?

 

”Möjligen” skulle jag svara, om det politiska läget i vårt land såg ut såsom det beskrivs av det journalistiska etablissemanget. Då hade det kunnat vara etiskt försvarbart att frångå demokratins grundprinciper, för att beröva antidemokratiska krafter politiskt inflytande. Men så ser verkligheten alltså inte ut. Sverigedemokraterna, oavsett sina politiska rötter och sitt dåliga rykte, driver idag mest en fråga som speglar inställningen hos en växande del av Sveriges befolkning: invandringen måste kalibreras med kapaciteten hos de infrastrukturer som skall ta hand om den. Integrationsproblemen måste lösas. Det borde därför rimligen gå att inleda ett samtal med SD kring partiets huvudfråga, utan att för den sakens skull ge efter för partiets mer tvivelaktiga kulturkonservatism, eller ens kravet på 90 % invandringsinskränkning. Det borde rimligen gå att hitta mellanvägar, eftersom frågan om invandringen i vårt land inte är svartvit utan rymmer nyanser. Det har aldrig varit frågan om en kamp mellan ljusets och mörkrets krafter, invandring eller icke-invandring, gott kontra ont, humanism kontra fascism, osv... Denna polariserade och tankebedövande verklighetsbeskrivningen är något som svensk massmedia, med sin tendens att bedriva kvällsjournalistik snarare än seriös samhällsbevakning, har skapat.

 

Det finns därför inte heller någon förnuftig grund för att helt utesluta Sverigedemokraterna ur alla former av samarbete i Sveriges riksdag när de nu skördat 12,9% av väljarnas röster. Att svenska politiker gör så ändå beror inte på att de är glödande idealister som bekämpar rasism; det beror på att de låter sig styras av svensk opinion, som i sin tur till stora delar är en produkt av massmedia.

 

Vad som ter sig mer problematiskt än SD:s närvaro i Sveriges politiska landskap de senaste åren, är att just den antidemokratiska hållning som SD associeras med håller på att slå rot hos de ”rumsrena” partierna i Sveriges riksdag, med god hjälp av det polariserade debattklimatet i svensk media. För att stävja en sådan utveckling skulle det krävas samma nolltolerans mot mobbning och utfrysning i riksdagen, som man infört i svensk skola. Vi måste sluta med klappjakter på folk som är annorlunda och har andra åsikter än vi själva. Vi måste börja lyssna med respekt på varandras ståndpunkter och argumentera i sakfrågan istället. För detta krävs en vilja till dialog som idag mer och mer lyser med sin frånvaro i svensk politik och samhällsdebatt.

 

Mobbningskulturen i riksdagen riskerar att äventyra Sveriges framtid. Inte bara på grund av den ekonomiska instabilitet som kan provoceras fram av ett omöjligt parlamentariskt läge för den eventuella regering som skall bildas, utan för att man med sitt agerande undergräver demokratin i vårt samhälle. När en glidning bort från demokratins kärnvärderingar väl har påbörjats i maktens centrum, är det egentligen omöjligt att sia om var resan tar slut. Detta, om något, ger näring åt antidemokratiska och fascistiska strömningar i vårt samhälle. Låt oss därför säga nej till fortsatt utfrysning och mobbning av Sverigedemokraterna i allehanda sammanhang. Låt oss stå upp för allas lika värde och rätt till sina åsikter - på riktigt. 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela